Det är faktiskt sant, man har fått upp en bild om hur saker och ting ska se ut och hur det ska bli.
Men sanningen är faktiskt att det aldrig blir så, ne aldrig ska man inte säga, men chansen att det blir exakt som man tänkt sig är liten.

Har pratat med två personer idag och a detta har inträffat för båda, att livet inte blev som man tänkt sig.
Men till den ena personen kan jag säga att det kommer att ordna sig och det kommer bli bättre om ett tag igen och försök och inte tänk på det allt för mkt.

Och till er som är nya au pairer som jag eller gamla eller ni som ska bli au pairer, vi alla vet att man har en uppfattning om hur allt ska bli, men som sagt det blir nästan aldrig så, ibland blir det bättre ibland sämre.
Men man får inte ge upp för lätt, det kommer en tid då det förhoppningsvis blir bättre.
Om det inte blir bättre på ett tag ska man nog ta en tankeställare, och försöka prata med familjen vad som är fel och hur man kan ändra på det. det brukar lösa sig då.
Det viktigaste som au pair är att man bygger upp ett bra förtroende mellan föräldrarna och en själv. för du ska ändå bo hos deras familj i ett år och ta hand om barnen. Och dom måste få veta om det är något som är fel, för om du inte säger de så tror dom att allt är perfekt fast du själv går och mår dåligt av det.
Ta genast upp det med familjen så får ni prata om det=)


Kan säga i min egna familj här nu har vi en väldigt bra kontakt och redan idag kunde min värdpappa skämta om mig till min kompis när vi kom in i huset för att lämna mina saker, och det visar att han gillar mig, för man kan inte ta sånna skämt om någon man inte gillar, vet inte hur jag ska förklara men hoppas ni fatta.

Ni blivande au pairer eller nya eller gamla, om ni vill ha några mer tips eller något annat är det bara att fråga på!

Ha det underbart=)