Här kommer ett långt inlägg om vår resa till Sofia i USA. Det är Sofias mamma som skrivet detta inlägg.

 Den började redan tidigt onsdag morgon, 10 feb., med att vår svåger Tomas följer med till Landvetter. Han skulle ta hem bilen tillbaka till Lidköping. Allt gick bra med incheckning och flyg till Frankfurt. När vi kom fram till Frankfurt gick Kjell och Johan fram till en disk och frågade vart vi skulle gå för att kunna checka in till Washington. När de kommer tillbaka till Fredrik och mig så säger de att flighten är inställd på grund av snöstorm! Jag tror att de säger så till mig för att vara djävliga. Men det visade sig vara sant! Men vi letade reda på disken och fick besked att det skulle gå ett nytt flyg dagen därpå kl.17. Inte kul för Fredrik att fira sin 20årdag på Frankfurts flygplats och inte kul för Sofia att få fira sin 20årsdag utan familjen. Nu gällde det att fixa ett boende för natten. Det blev närmaste hotell, Sheraton!! Svindyrt men vad hade vi för val? Sheraton låter flott men vi var inte beredda att betala så mycket så vi fick ett rum i Scandicstandard. I Sverige hade vi kunnat bo flera nätter på Scandic för samma kostnad.

Vi uppvaktade Fredrik på sin födelsedag och sedan gick vi tillbaka till flygplatsen för att checka in. Allt verkar frid och fröjd. Vi går genom säkerhetskontrollen och Fredrik fick gå till ett litet rum för att kolla sitt handbagage, kameraväskan.  Men allt är OK, vad annars! Vi sätter oss vid ett litet bord och köper lite födelsedagsfika till oss. Jag ringer till Sofia och sjunger för henne och säger att vi ska åka kl 17. Hon blir jätteglad och frågar om det är sant. Klockan närmar sig boardingtid men inget händer. Vi får besked om att planet ska tanka, det går ett tag sedan säger de att planet har tekniskt fel och att vi ska avvakta. Tiden den går och de ger lite olika besked, men sitt kvar och avvakta för än är inte flighten officiellt inställd. Men till slut kommer beskedet att den är INSTÄLLD! Det är inte kul att återigen ringa till andra sidan Atlanten och berätta att vi inte kommer. Både Sofia och jag grät i telefonen. Nu fick vi åka buss till ett hotell ca 20 min. utanför Frankfurt. Hotellet var nyrenoverat och jättefräscht.  Vi fick en ny avgångstid, kl14.30 dagen därpå. När vi senare gick för att äta buffén fick vi en ny tid. 15.20. Tredje gången gillt heter det ju! Bussen gick tillbaka till flygplatsen på fm. Nu kan vi ju hur det går till på flygplatsen. Tror ni att det blev tredje gången gillt? Nähä, fortfarande tekniskt fel på planet. Nu får vi besked om att vi får sätta oss på en väntelista på flighten som ska avgå kl.17. Ok det gör vi, för vad har vi för alternativ? Vi får nya biljetter, går igenom säkerhetskontrollen, denna gång är det jag som får gå till det lilla rummet. De vill kolla UNOkorten. Helt OK. Sätter oss igen vid disken för att vänta. Snälla som vi är sitter vi och väntar och väntar. Flera av våra medresenärer går fram till disken flera gånger för att kolla läget. Men vi är snälla och sitter kvar på våra platser. Sen tar vi mod till oss och börjar fråga/tjata om platser. Kjell ringer till Sofia för att se vad de kan göra från USA. Till slut får vi ett besked om att 3 av oss har fått plats. Kjell gråter, jag gråter och Fredrik slår näven i fåtöljen. Jag säger: åk, jag kommer när jag kommer. Jag är superförtvivlad och går och ringer till syrran Ulle och gråter men under samtalet kommer Kjell och ger tummen upp. Jag har fått en plats!! Kl 17 kan vi äntligen lyfta. Resan går bra, är lite skakig ibland. Efter 8½ timme landar vi.

Kontrollen på flygplatsen var inte alls så hemsk som jag hade föreställt mig. Vi lämnade fingeravtryck och blev fotograferade. Sedan gick vi för att hämta våra resväskor, trodde vi ja!! Lagen om all djävlighet drabbar familjen Svenssons USAresa. ALLA våra resväskor är borta. Vi anmäler det och fortsätter på väg mot utgångshallen men riktigt godkända är vi tydligen inte. Mina fingeravtryck var inte helt Ok. Jag lämnar nya, sedan är det ok. När jag hade funderat ett litet tag på varför så kom jag på att jag hade suttit med mina fingrar uppe i pannan och var antagligen fet på fingrarna.

Helt plötsligt så står hon där framför oss! SOFIA !!!  Gud vad härligt att få krama om henne, få ta på henne på riktig, känna hennes doft. Underbart! Vi åker hem till henne, vant rattar hon en superstor bil. Värdpappan tog emot oss och hälsade oss välkomna. Vi gav våra presenter till värdfamiljen.  Nu var åtminstone jag supertrött, kroppen och knoppen var kvar i Sverigetid, 4 på morgonen. Vi installerade oss i källaren och kröp i säng. Vi sov länge dagen därpå.

Tack till Johan som har fixat internet under hela tiden så att vi har kunnat ha kontakt med Sofia och min familj hemma i Sverige. Tack till er som har tänkt på oss under tiden. Jag vet att ni ville vårt bästa hela tiden.

Resten av besöket får Sofia skriva om senare och vi kan berätta för er där hemma när vi träffas igen.