Det går inte beskriva hur det är att leva detta liv man gör som au pair, eller jo det går ju men inte så precis som det är.
Det är svårt för er där hemma att förstå till 100 % hur det är. Men man försöker berätta och allt.
Vissa dagar mår man jättebra och stortrivs men dagen efter kan vara helt annorlunda och man vill hem.
Jag tror att kanske många använder meningen "jag vill åka hem" lite för ofta än vad som egentligen är sant.
För man vill inte åka hem och missa denna stora chans man har att upptäcka usa och leva ett annat liv, bli mognare och allt vad detta innebär att åka som au pair.

Jag själv använder jag denna meningen mer än vad jag behöver och jag ska försöka göra detta mindre. Men det är väldigt lätt att säga att man vill hem och aa då tror man att allt löser sig. Men tyvärr så gör det ju inte det.
Det bästa man kan göra är att prata med sina kompisar om det och kanske familjen hemma i Sverige eller nu vilket land man bor i. För min hjälper det att prata med någon där hemma så brukar det gå över. Kan beklaga mig lite och sedan är det mesta över rätt fort.

Va och köpte en kostym till halloween igår:D den var jättefin, det blev inte nyckelpigan som jag pratade om, ska senare ta en bild så att ni kan få se hur fin den är:)  Jag måste bra försöka hitta ett par guldiga skor jag kan ha till.
Och igår hade pappan berättat om kryssningen och dom blev jätteglada och när vi träffades frågade dom om jag skulle vara med och när dom fick höra det fick jag två jättekramar:)
Så gulligt, det är sådana här stunder man vill stanna för:)

Ne nu ska jag gå, hoppas ni får en bra dag, hörs senare:)
Pusshej